IreneJuslin

Min bakgrund

Det här har jag skrivit för inte så länge sedan och det förklarar ganska bra i hurdana situationer jag varit och mitt mående, familj osv.

 

Det började redan kring när jag var 1 år. Pappa blev sjuk och suttit i rullstol sen dess. Det tog väldigt hårt på mamma och andra nära familj och de flyttade isär sedan men kommer knappt ihåg någonting från min barndom före 7 år.

Har nog alltid varit dålig att komma hem i tid och mina hyss blev bara värre för varje år som gick. Stal första gången jag var 7 år men efter ett tag slutade jag och vid 9 eller 10 års åldern gömde jag mig i skolan tills den stängdes och släppte in mina kompisar för att stjäla saker och äta upp lärarens kex och saft. Hängde mest med pojkarna i klassen för flickorna kom jag inte så bra överrens med. Har också två bröder men kom inte så bra överrens med den äldsta han brukade alltid reta mig.

 

När jag var 13 blev jag en fan girl och spendera all min tid på sociala medier och tala med alla mina internet vänner. Någonstans där började nån jävel trakassera mig och varje gång jag blocka honom så lagade han en ny användare. Mitt självförtroende sjönk väldigt lågt då.  Hela 7:de klass kom jag hem från skolan gick och lägga mig och vaknade nästa morgon osv. då föll också mina vitsord men efter att jag hade börjat dricka och röka så gick betygen ännu mer ner.

Var all annanstans än hemma och om jag var hemma var jag påverkad men eftersom mamma alltid jobbade så märkte hon inte lika lätt. Ibland var jag bara hem för att duscha, byta kläder och äta sen var jag borta igen. Mamma och min familj talade ju sanning jag hade ju ett missbruk men jag klarade inte av att höra det så jag bosatte mig flera nätter i mopedgaraget i höghuset bredvid oss för att jag inte längre hade en kompis att sova över hos. Jag sov i garaget i en vecka i en köpvagn med 2 filtar och massa stulna kläder och mat.

Runt ungefär samma tid blev jag våldtagen av en utländsk man och efter det började jag använda mycket mer än då. Fick ha kniv med mig på stan när jag hade tackat nej till alla dyra saker jag skulle ha fått om jag inte skulle anmäla det. 

Efter att jag fyllt 15 blev jag omhändertagen och flyttade till en barnskydds enhet och där bodde jag lite mer än ett halft år. Jag blev flertal gånger fast för snatteri och droger tills jag festade så hårt att jag hamnade på sjukhus. Någon vecka efter det försökte jag självmord och måste till sjukhuset. Konstigt nog fick jag gå till skolan dagen efter.

Kanske nån månad senare så gick jag till en annan missbrukare och polisen hittade mig och körde mig till sjukhuset och sedan vidare till mental sjukhus i Helsingfors. Jag vägrade äta, duscha och gå på wc i 3 dagar tills de släppte ut mig. Efter det hade jag 1 månads rörelsebegränsning och en av mina första skoldagar ville min social se mig och jag visste redan då att någonting dåligt väntar

Och jag hade rätt. Jag hade 15 minuter på mig att packa alla mina saker och flytta till Vasa. Jag grät i säkert 6h i sträck. 

Men flytten stoppade inte mitt missbruk eller hjälpte min mentala hälsa. Nu har jag varit lite över 1 år i Vasa och min familj bröt kontakten med mig för att de inte längre orkade med mitt missbruk och alla dåliga nyheter hon fått höra från barnhemmets personal och social. Mars 2018 var det bara några minuter mellan liv och död och jag tänker fortfarande på det. 

Alla de x antal gånger jag försökt självmord så har jag på nåt sätt inte lyckats så då måste det betyda att jag fortfarande har nånting ogjort här i världen.

Nu när jag tänker på allt jag gjort så måste jag säga att min familj och barnhemmet har varit ett stort stöd för mig fast jag inte egentligen såg det på samma sätt då. Vi människor är ganska blinda och fokuserar mer på allt negativt och vi är själv medvetna om det men vi gör ingenting åt det. 

 

 

Tack för att ni läste hoppas ni har det bra! :)

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas